Jag var nyfiken på Brno men visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Staden blev ett naturligt stopp på vår resa genom Tjeckien och vidare mot Slovakien. Men ibland är det de platser man inte har så stora förväntningar på som överraskar mest.
Vi kom fram sent på eftermiddagen och hann knappt checka in innan vi gav oss ut. Första intrycket var odelat positivt: en vacker stadskärna, mycket folk ute, restauranger och barer, fina hus och en stad som kändes både välskött och levande. Inte lika monumental som Prag, men mer myllrande och inbjudande än jag hade väntat mig.
Och så var det något annat. Brno visade sig vara en stad med en ganska udda uppsättning symboler och historier: en krokodil som kallas drake, ett astronomiskt ur som knappt går att läsa tiden på, en jättelik häst med en högst tveksam vy underifrån och en historia där svenskarna spelar rollen som skurkar.
Det finns med andra ord en del att reda ut.
Brno – huvudstad i Mähren
Brno är Tjeckiens näst största stad och ligger i södra Mähren, inte långt från gränserna mot både Österrike och Slovakien.
Böhmen och Mähren är två av Tjeckiens tre historiska landsdelar, tillsammans med tjeckiska Schlesien. Böhmen ligger huvudsakligen i väster, med Prag som centrum, medan Mähren ligger i öster med Brno och Olomouc som historiskt viktiga städer. Mähren var länge ett eget markgrevskap som under medeltiden knöts till den böhmiska kronan men behöll en egen regional identitet och egna institutioner.
För resenären märks skillnaden kanske framför allt i landskapet och matkulturen. Böhmen förknippas starkt med Prag och öl, medan södra Mähren är Tjeckiens stora vinlandskap.
Det återkommer vi till.
En stad med lång historia
Brno fick stadsprivilegier 1243 och utvecklades till ett av Mährens viktigaste politiska och ekonomiska centrum. En avgörande händelse var den svenska belägringen 1645. Svenskarna hade redan intagit Olomouc men Brno lyckades under Jean-Louis Raduit de Souches ledning stå emot Lennart Torstenssons armé. Det bidrog till att den politiska tyngdpunkten i Mähren så småningom försköts från Olomouc till Brno.
Under 1800-talet blev Brno också ett betydande industricentrum i Habsburgarnas rike. Framför allt textilindustrin växte sig stark och gav staden smeknamnet ”Mährens Manchester”.
När klockan elva blev tolv
Minnet av svenskarnas belägring lever fortfarande kvar i Brno. På Náměstí Svobody står sedan 2010 en nästan sex meter hög svart granitskulptur, vanligen kallad Brnos astronomiska ur.
Enligt stadens mest kända legend hade Torstensson lovat att ge upp belägringen om Brno inte hade intagits före middagstid. Stadens försvarare ska då ha låtit kyrkklockorna ringa redan klockan elva och därmed lurat svenskarna att avbryta anfallet.
Hur bokstavligt historien ska tas är en annan sak men traditionen lever kvar. Katedralens klockor ringer fortfarande middag klockan elva och varje dag vid samma tid släpper astronomiska uret ut en glaskula som den snabbaste besökaren får behålla.
Draken i Gamla rådhuset
En annan märklighet hittar man vid Gamla rådhuset.
I valvet hänger något som i Brno kallas Brnodraken. Det krävs dock inte särskilt djupa zoologiska kunskaper för att konstatera att draken är en krokodil.
Historien bakom den är desto bättre.
Enligt en av legenderna terroriserade en drake människorna i trakten tills en slaktare kom på lösningen. Han fyllde ett djurskinn med osläckt kalk och gav det till draken. När draken sedan drack vatten reagerade kalken och besten sprack.
Jag gillar sådana här lokala drakmyter. Brno är långt ifrån ensamt. Krakow har sin Waweldrake och Ljubljana sin, båda med liknande sägner som här i Brno.
Och arkitekten som påstås ha hämnats
Titta också upp innan du går in genom Gamla rådhusets gotiska portal, se bild ovan.
Ett av de dekorativa tornen ovanför porten är märkbart böjt.
Portalen skapades av byggmästaren och skulptören Anton Pilgram och enligt legenden fick han inte den ersättning han blivit lovad. Som hämnd gjorde han därför medvetet den mittersta spiran krokig.
Om historien är sann är mindre viktigt. Brno verkar ha ett ovanligt rikt förråd av berättelser där någon blir lurad, hämnas eller spelar ett spratt.
Gamla rådhuset är för övrigt stadens äldsta bevarade profana byggnad, med anor från 1200-talet.
Hästen man ska titta på underifrån
Sedan har vi hästen.
På Moravské náměstí står konstnären Jaroslav Rónas åtta meter höga bronsskulptur Courage, föreställande Jobst av Mähren till häst. Den restes 2015 och är tänkt som en allegori över mod, en av Platons kardinaldygder.
Hästen har extremt långa ben. Det gör att man kan gå rakt in under den. Och det ska man tydligen göra.
Ställer man sig mellan frambenen och tittar upp mot hästens huvud får skulpturen en tämligen ekivok extrabetydelse. Det är så etablerat att även Brnos officiella turistsida tipsar besökare om utsikten underifrån.
Om det var exakt den effekten konstnären var ute efter låter jag vara osagt. Brno känns på något sätt som rätt stad för den.
Kålmarknaden och Parnasfontänen
Mitt på Zelný trh, Kålmarknaden, står Parnasfontänen, en rejält utsmyckad barockskapelse från slutet av 1600-talet. Bland klippor, grottor och allehanda figurer gömmer sig Herakles tillsammans med den trehövdade Kerberos, hunden som enligt den grekiska mytologin vaktade ingången till dödsriket.
Torget är alltid fullt med folk. På morgonen är det grönsaker och kontanter som gäller. Framåt kvällen byter torget skepnad och fylls i stället av människor som äter, dricker och umgås i den ljumma sommarkvällen.
Brno utan att bocka av sevärdheter
Vi valde bort Villa Tugendhat, slottet Spilberk och de underjordiska gångarna under kålmarknaden, det får bli en annan gång.
I stället promenerade vi.
Och Brno visade sig vara en väldigt bra stad för just det. Centrum är tillräckligt kompakt för att man ganska snart ska få en känsla för stan och samtidigt stort nog för att man hela tiden ska hitta nya gator, torg, butiker och serveringar.
Vi ägnade en del av dagen åt shopping, satte oss på café eller restaurang när vi kände för det och såg till att vi ändå gick förbi några sighseeingplatser. Det var kanske inte särskilt ambitiöst. Men väldigt trevligt.
Till och med en Lindex dök upp, vilket kändes lite oväntat mitt i Mähren.
Framför allt gillade jag stämningen. Även på kvällen var det mycket folk ute och gott om vinbarer, ölbarer och restauranger. Jag hade utan problem kunnat stanna en dag till.
Från Brno ut i det mähriska vinlandet
När vi lämnade Brno och fortsatte mot Slovakien passade vi på att göra ett sista stopp i Mähren. Den här gången ute bland vinfälten, ca 30 minuter från Brno. Vinodlingarna är en central del av södra Mährens kultur och landskap.
Sonberk ligger på sluttningarna vid Popice, nära Mikulov, med utsikt mot Pálavakullarna. Vingården är modern men platsens vintradition är betydligt äldre. Vin har odlats i området i århundraden och dagens vingård grundades 2003. Sedan 2008 sker produktionen i en specialritad byggnad av den tjeckiske arkitekten Josef Pleskot.
Här provade vi några av gårdens viner och köpte förstås med oss några flaskor.
Det blev också ett bra avslut på vår tvådagars bekantskap med Mähren.
Brno överraskade
Här finns den centraleuropeiska historia jag nästan alltid fastnar för när vi reser i den här delen av Europa, men Brno tar inte riktigt sig själv på samma högtidliga allvar som många andra historiska städer.
Här finns draken som är en krokodil, klockan som knappt går att läsa men delar ut glaskulor, hästen som helst ska betraktas underifrån och berättelsen om hur man lurade svenskarna genom att helt enkelt ändra på tiden.
Och runt omkring staden finns ett Mähren som jag gärna skulle återvända till och se mer av.
Äta och bo i Brno
Vi åt asiatiskt båda kvällarna. Första kvällen åt vi japanskt-koreanskt på Hatsu Restaurant, grundad av två bröder som drömde om en egen restaurang. Namnet Hatsu anspelar passande nog på en början och deras första egna restaurang. Den andra kvällen blev det Maison Restaurant – Taste of Asia vid Jakubské náměstí, med en modern fusionmeny som rör sig mellan bland annat Japan, Korea, Vietnam, Kina och Thailand. Väldigt stämningsfull inredning som man kan titta på när man väntar (kanske lite för länge) på maten.
Vi bodde på fina Grand Palace Brno, och även här finns lite historia bakom fasaden. Det pampiga nyrenässanshuset byggdes redan 1853–1855 som exklusivt bostadshus och har sedan dess hunnit användas till allt från kulturverksamhet till domstol och poliskontor. Numera är det ett femstjärnigt hotell och medlem i Small Luxury Hotels of the World. För vår del innebar det valet parking, välkomstdrink, portier och hela paketet. Och ett familjerum som hade två sovrum och två badrum. En rätt skön kontrast mot vårt boende i Böhmen.
Om Tjeckien
Tjeckiens historia är tätt sammanflätad med Centraleuropas. Böhmen och Mähren kom under medeltiden att ingå i den böhmiska kronans länder och från 1500-talet styrdes området av habsburgarna. Efter första världskriget och Österrike-Ungerns upplösning bildades Tjeckoslovakien 1918.
Landets 1900-tal blev turbulent. Nazityskland ockuperade de tjeckiska områdena 1939 och efter andra världskriget hamnade Tjeckoslovakien under kommunistiskt styre. Sammetsrevolutionen 1989 satte punkt för kommunisttiden och 1993 delades landet fredligt i Tjeckien och Slovakien.
För att komma i stämning inför och under resan:
Läs: Den tappre soldaten Svejks äventyr under världskriget av Jaroslav Hasek