Japan – körsbärsblommornas och motsägelsernas rike

Japan besökte jag 2007 och jag och min sambo åkte dit i slutet av mars till mitten på april, dvs i tid för att se körsbärsblommorna slå ut. Anledningen till att vi åkte just då var inte bara körsbärsblomningen utan även att det i Tokyo skulle äga rum en stor Taikai, en internationell tävling i kyudo, japanskt bågskytte. Jag höll på med kyudo vid denna tid men hade inte hunnit bli tillräckligt duktig för att delta i tävlingen. Men jag ville dit och se tillställningen, något mycket stort och viktigt i hemlandet Japan.

Många som vill åka reguljärt till Japan flyger med Finnair. De har bra priser och bara en mellanlandning i Helsingfors. Flygresan tar ca 9 timmar från Helsingfors.

Redan hemifrån hade vi beställt Japan Railway pass hos Japanspecialisten
Japan Railway pass är ett tågpass som gäller på de flesta tåg och avgångar och med det åker du smidigt och bekvämt runt i landet. Punktligheten i japanska tågtrafiken är anmärkningsvärd. Tror inte att vi upplevde en enda försening. Kanske bra referensresa för SJ.  Du köper dem i Sverige men aktiverar tågpassen gör du på plats i Japan. Vi gjorde det på flygplatsen där Japan Rails (JR) hade en disk.

Vi bodde de första nätterna hos Emiko Tamura, en konsult inom biokemi som jobbat på svenska ambassaden. Hon och hennes familj hyr ut rum i deras hus i stadsdelen Nakano/Shinjuku i Tokyo. Vi fick ett litet enkelt inrett rum med en dubbelsäng. Det märks att Emiko har starka band till Sverige för man ser svenska influenser i hennes hem som t ex dalahästar, svenska flaggor, svensk almanacka, Volvobil mm.

Andra dagen i Japan åkte vi in till centrala Tokyo och till JNTO, Japans turistinfo. Där hjälpte de oss att boka rum i Kyoto, vi fick kartor och de hjälpte mig skriva ner på papper att jag är vegetarian och gravid. Användbart på restauranger om inget annat.

Yehep, vilken station var det nu vi skulle till?

Ung 2.5 timme med tåg från Tokyo ligger en riktig pärla och ett smakprov på det gamla Japan; Kyoto.

På vägen fick vi en fin vy av Mt Fuji.

Vi bodde på Heianbo Ryokan. Rummet var litet men helt i japansk stil med futonsängar och tatami-mattor.

Vårt rum i Kyoto
Vi gick en dag på en zenbuddistisk vegetarisk restaurang som ligger nära tågstationen. Blev en mycket intressant matupplevelse. Vi fick en varsin bricka med jättefint utlagda och tillagade smårätter. Det enda vi kunde identifiera var riset och att en röra smakade inlagd gurka. Sen kom det in mer rätter i en lackerad trälåda i två våningar. Vackert! Vi blev lite fulla i skratt när vi föreställde oss våra föräldrar äta samma sak..

Ett annat besök i staden är templet Kiyomizu-dera. Smaka vattnet ur den heliga källan och få en fin vy över Kyoto.

Vid de flesta tempel går det att köpa amuletter för allt du kan önska dig; lycka, pengar och komplikationsfria förlossningar.

Sen tog vi en riktig mördarpromenad, som tog oss igenom och förbi flera tempel, trädgårdar, pagoder och igenom parken Maruyama Park. Parken var helt full med människor. Hade förväntat mig stora gräsytor där man kunde sitta, eftersom jag läst att det var här man firade cherry blossom, körsbärsblomningen. Men här var mest träd och stenpartier med bänkar. Körsbärsträden har börjat slå ut vilket bjöd på fina vyer längs stråket som heter Filosofens promenad.

Längs Filosofens promenad

Filosofens promenad slutar vid Silverpaviljongen vilket var vårt mål för promenaden. Silverpaviljongen är inte alls gjord av silver, innehåller inte ens något silvrigt. Bara för att den shogun som uppförde den inte hade råd att pryda den med silver som han tänkt från början.

Dessutom var det så packat med folk att zen-upplevelsen i den natursköna omgärdade zen-trädgården uteblev. Hursomhelst, efter en flera timmar lång promenad var vi så ömma i fötterna och trötta at vi höll på att somna i taxin tillbaka till ryokan.

I Kyoto tog vi återigen hjälp av turistbyrån för att boka vår fortsatta resa. De hjälpte oss boka en natt i Himeji, två på ett tempel uppe i tempelbyn Koyasan och en natt i Nara. Turistinfon låg i anslutning till det stora fina varuhuset Isetan så en liten shoppingrunda satt fint efteråt.

Tog en promenad genom Gion, geishakvarteren på eftermiddagen. Två maikos (geishalärlingar) var ute och lät sig fotograferas.

Sen följde ännu en dag som satte sina spår i fötterna och benen. Tog 205:ans buss upp till Guldpaviljongen, Kinkakuji, som i motsats till silverpaviljongen verkligen gjorde skäl för sitt namn. Kinkakuji är ett nuvarande tempel förgyllt i bladguld på två av dess tre våningar. Låg jättefint med en spegelblank damm framför.

Guldpaviljongen

Tog sen en promenad ner till Ryoanji-templet som är så känt för sin zen-trädgård. 15 stora stenar är placerade på en grusplan med vit småsten. Den anlades redan på 1400-talet av en munk, och sägs vara en koàn, dvs en buddistisk gåta. Den löste vi inte utan blev till och med mer imponerade av trädgården runt dammen som var jättevacker och behaglig. Här åt vi också lunch på en restaurang i en del av trädgården. De serverade Yudo-fu som ofta serveras på Shojin Ryon-restauranger, dvs buddistiska vegetariska restauranger. Maträtten består av kokt tofu som kokas i en gryta med grönsaker och doppas sen i sojasås. Gott!

En härlig matupplevelse

Mätta och belåtna tog vi taxi till Gion och teatern Gion Kobu Kaburenjo där Gions geishor uppträder varje april. Föreställningen heter Miyako Odori och är deras vårföreställning även om danserna hyllar de fyra årstiderna. Det var så vackra kulisser och dräkter!

Innan föreställningen fick vi också delta i en teceremoni men det var inte riktigt som vi väntat. Detta var te och kaka på löpande band. Men faten fick man behålla!

Vi passade också på att kika på det berömda tehuset Ichikiri som låg på samma gata som teatern och som förekommer i boken, En geishas memoarer.

Av alla länder jag besökt är nog Japan det som gett mig mest huvudbry. Hur kan ett så hypermodernt land i många avseenden vara så konservativt och traditionellt i andra? Om nu japanska skolbarn och ungdomar är så ambitiösa och duktiga i skolan varför är de då så dåliga på engelska, som borde stå på schemat? I Japan finns ytterligheterna – ena stunden nyaste teknologin och innovationer och andra stunden det enkla och traditionella med en otroligt stark kultur. Å ena sidan det rena, avskalade och enkla (ex. inredning, design mm) och andra sidan det överstylade och lite ”too much” (ex lolita och annat streetmode, toasistsmuffar och toaletter med knappanel för musik och plumstäckande ljud mm). Och samtidigt som de är otroligt patriotiska och ser en viss överlägsenhet gentemot andra nationaliteter så tar många, framförallt unga, väldigt lätt till sig andra kulturers musik och mode mm och verkar svälja det med hull och hår.

Kvinnovagnar för att slippa nyp i rumpan?

Ja det finns många frågor och reflektioner, här kommer några till:

Tystheten: även inne i centrala Tokyo är ljudnivån förvånansvärt låg. Människor är lågmälda, bilar tutar inte mm. Undantaget är spelhallarna och red light district-området på kvällarna.

Spelhallar. Det enda som låter riktigt högt i Tokyo.

Språket: lär dig lite japanska innan du åker hit. Det är otroligt få som kan och vågar prata engelska. Inte ens ungdomarna kunde svara på enkla frågor om vägen till exempel.

Vad bra! Ibland kan man behöva en paus riktigt fort!

Böcker- många vuxna läser serietidningar. Böckerna är ofta inklädda i något fodral eller omslagspapper. Varför då? För att skydda boken, för att det är fint eller för att ingen ska se vad du läser?

Maten eller -Vad åt jag egentligen? Det är inte alltid det finns meny på engelska. Förvisso finns det ibland bilder på rätter utanför restaurangen men det gör inte en mycket klokare ibland. Jag åt en massa konstiga saker och vissa som jag inte har en aning om vad det var. Ibland gott. Ibland inte, men jag testade i alla fall! Jag kan ju också säga att det inte var så lätt att vara både halvvegetarian OCH gravid i detta land. Det blev en hel del pizza margaritha..

Bilarna: nästan bara inhemska bilmärken och då främst Toyota, som har olika emblem på fronten här och Nissan. Många vita bilar och inte så mycket färglackerade bilar som hemma.

Åkte morgontåget från Kyoto till Himeji. I staden Himeji ligger en borg som heter Himeji-jo, också känd under namnet Vita hägern. Vita hägern skådas på min header-bild i bloggen. Det är en av Japans 12 kvarvarande feodalslott och tronar sig på en höjd med utsikt över staden. Slottet är mycket vackert, helt i vitt med svart tak och omringat av blommande körsbärsträd. Vi gick en rundtur i slottet med tusen japaner så det tog en tid att knöka sig fram mellan de olika våningarna.

Körsbärsblomning nedanför Himeji-jo

Dagen därpå efter frukost checkade vi ut och begav oss återigen till stationen. Vi gick förbi en butik med en massa skönhetsprodukter för att köpa schampo och balsam. Tog typ 10 minuter att lista ut vad som var schampo och vilket som var balsam och lika länge för att leta efter duschtvål som vi inte hittade. Sen började en lång tågresa med många byten. Himeji-Osaka-Shin Imamya-Otamachi-Koya-san. Sista sträckan åkte vi cable car upp till berget som kallas Koya-san.

På väg till Koya-san-berget

I detta område ligger 123 buddistiska tempel inom Shingonrörelsen. En gång i tiden fanns här runt 1000 tempel varav det första anlades här på 800-talet. Berget är heligt för buddisterna. När vi anlände började det singla ner snöflingor från himlen! Inte konstigt att vi frös så! Vi bodde på ett tempel som heter Sekishoin och detta var vårt dyraste boende hittills, nästan 19 000 yen per natt (ca 1 100 SEK).

Sekishoin-templet

Vi fick ett fint rum med egen dusch och toalett. En del var sovdelen med utlagda futonmadrasser och filtar och en annan del var sällskapsdel med ett lågt bord med värmeslingor under samt skjutdörrar och fönster ut mot innegården. Vi värmde oss under bordet och framför värmeelementen och gick 17.30 till ett dukat middagsbord iförd våra gröna overaller som tillhandahållits. Eftersom vi är i ett buddisttempel serverades en vegetarisk måltid, och otroligt god!

Gick upp tidigt för att vara med vid böneceremonin kl. 06.30. Den gick inte riktigt till som jag väntat. Medans tre munkar satt och reciterade mantran satt en annan och pratade med alla japanerna som fyllde lokalen. Han ropade upp namn och delade ut papper till de flesta av japanerna och sen var det dags för alla att gå runt till de olika altarna. Samma munk förklarade senare att de namnen han ropade upp var namn på döda släktingar som de bad för.

Efter bönestunden fick vi allihop frukost bestående av misosoppa, tofu, rivna rotfrukter, ris och riste mm. Sen var det dags för sightseeing och då behövdes fyra lager tröjor för det var runt noll grader. Vi började med en tur till Kongobu-ji, Koya-sans huvudtempel, och det var här som mycket började en gång i tiden. Första munken hade sin utbildning här till exempel. Vi fick se rum med jättefina målningar på tranor, blommor och de hade även Japans största stenträdgård.

Kongobu-jis stenträdgård

Efter middagen tog vi en promenad igenom en fridfull kyrkogård, Okunin, upp till Kobo mausoleum och Hall of lanterns. En trevlig och trivsam promenad för både kyrkogården och lanternorna var så betagande och vackra.

Okunin-kyrkogården

Efter ett par dagar lämnade vi Koya-san och begav oss till Nara. På vägen gjorde vi ett stopp i Iga-ueno och deras Ninjamuseum. Ninjamuséet var kul men lite upplagt för barn kanske, i alla fall showen de hade. Man fick se deras olika vapen och tekniker och hur de använde meteorologi, astronomi och hur de undvek att äta kött och annan mat som kan avge lukt.

Nara är en trevlig stad. Här finns en park, Naraparken, med hjortar som är helt orädda för människor. En bidragande faktor var säkert att folk köpte ett slags runda kex och matade hjortarna med.

Naraparken

I Nara-parken ligger också Todaji-templet som är ett av Japans kändaste tempel, p g a den stora bronsbuddhan Vairocana. Den gjöts redan år 752, ca 40 år efter det att Nara bildades och utropades till huvudstad. Så buddhan har onekligen varit med om en del. Förlorat huvudet i en jordbävning och fått händer smältna i bränder mm men hela tiden blivit rekonstruerad. Todajis stora buddahall är enligt guideboken världens största träbyggnad, vilket kanske är nödvändigt för att hysa världens största bronsstaty?

Från Nara åkte vi vidare mot Kanazawa, där vi stannade tre nätter. Vi bodde på hotell Apa. Litet rum men fräscht. Gick en runda på stan, som visade sig vara bra mycket större än vad vi trott. På kvällen var vi sugna på sushi och valde en restaurang som inte hade engelsk meny eller bilder på sushin och dessutom personal som inte kunde någon engelska. Vi försökte beställa på japanska med hjälp av guidebok och ordbok men det gick nog inte så bra för Pelle beställde in en 12-bitars sushi och fick in fyra bitar varav två var tonfisk så det var ju i alla fall rätt. Och jag fick min vegetariska sushi men 20 bitar istället för 9 som jag beställde. Dessutom var hälften av mina oätliga då rullarna hade en parfymerad smak som vi inte kunde identifiera men Pelle tyckte den påminde om tvättmedel. Så fortfarande hungriga går vi till Starbucks för te och latte och en brownie…

Nästa dag var museum-dag. Började med två stycken, Ishikawa Prefectural Museum of Art och Ishikawa Prefectural Museum for traditional Products and craft varav den sistnämnda var bäst. Där fick vi bland annat se en gammal dam göra washi, japanskt papper. På väg tillbaka gick vi igenom den kända parken Kenroku-en. Käkade lunch på ett annat museum, 21st Century of Contemporary Art. Sen tog vi en promenad genom de gamla samurajkvarteren och gjorde ett besök i ett av husen, Nomura family house som hade en jättefin innegård. Finns inte så många samurajhus kvar men de gula murarna som omgärdar de är i stort sett intakta.

Fd shogunresidens

Nästa dag gick vi återigen till Kenroku-en, den stora parken/trädgården mitt i stan. Vi upplevde den som ännu finare idag, säkert för att det inte var samma ström av folk en måndag förmiddag.

Kenroku-en

Promenerade sen in i geishakvarteren, en mysig stadsdel med typiska geishahus med trägaller mm. Tog en fika på ett av områdets många tehus.

Efter Kanazawa var det dags att återvända till Tokyo. Väl i Tokyo tog vi tunnelbanan till Ueno och hotell Parkside där vi fick ett rum med utsikt över Uenoparken och staden.

Hittade en restaurang i närheten av hotellet som heter Arabian rock, som körde det arabiska temat helt och hållet med gångar och små krypin, organzatyger och rasslande kläder. Förutom när det gäller maten då. Som vegetarian fick jag välja mellan sallad och pizza Margerita. Avslutade kvällen med en drink i hotellets bar högst upp på hotellet.

Shoppingdag nästa! Först Asakusa med bland annat Kitchenware-gatan där vi handlade sojaskålar och två japanska knivar. Fortsatte shoppingorgien med att åka till Ometesando, den fina shoppinggatan. Men vårt mål var inte de flashiga affärerna utan hantverksbutiken, Oriental bazaar, ett stort komplex mitt på Omotesando. Vi hittade presenter till nära och kära men dagen efter återvände vi för att slå till på en japansk kalligrafi-tavla vi siktat in oss på.

Väl tillbaka i Tokyo var det ju också dags för den internationella kyudotävlingen. Den ägde rum i stadens stora budoarena, Nippon Budokan, som var ett mindre Globen. Det var sååå mycket folk och självaste prinsessan var på plats! De hade uppvisning i japansk dans, trummor och bambuflöjt, samt två olika bågskyttetekniker innan kyudoskjutningen tog vid.

Vi passade också på att möta upp svenska kyudo-teamet på plats när de tränade i en dojo i Yoyogi-parken. Vilken dojo! Vilken känsla det måste vara att skjuta på ett sådant ställe!

Dojo i Yoyogi-parken

Naturligtvis skulle jag också passa på att shoppa kyudo-utrustning när jag väl var i Japan. På väg till Japans bästa kyudo-shop stötte vi på en japansk herre på 66 år som blev imponerad när jag berättade att jag utövade deras nationalsport. Han följde därför med oss hela vägen till butiken och ville fotas med oss och gav oss sitt visitkort. Gick därifrån 2300 yen fattigare men med nya kyudokläder och utrustning.

Sådär ja! Det var Japan! Jag avslutar med ett restaurangtips i Tokyo, resplan och tips på grejer du köpa med dig hem.

Restaurangtips Tokyo:

Tempurarestaurang i Ginza: Tenmaru
Aoto, Katsushika, Tokyo Prefecture, Japan

Jag beställde sparris, svamp, sötpotatis och sojabönor. Först ska man doppa biten i lite salt som man häller upp i ett litet fat. Sen ner med matbiten i en skål med tempurasås. Jättegott!

Resplan

Tid för resan 28/3-15/4

Dag 1-3              Tokyo
Dag 3-6              Kyoto
Dag 7-8              Himeji
Dag 8-10            Koya-san
Dag 10-11          Nara
Dag 11-14          Kanazawa
Dag 15-19          Tokyo

Fysiska resminnen med hem

Amuletter
Halsband med pärlor och silvriga washitrådar
Armband i svart siden och silverblommor
Handgjort papper
Sakeglas
Burberry-väska (mkt billigare än i Sverige)
Sony videokamera (mycket billigare än i Sverige)
Knivar
sojaskålar
Kläder
Kalligrafitavla med ordet Lycka

Annonser

4 thoughts on “Japan – körsbärsblommornas och motsägelsernas rike”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s