Tyresta nationalpark bildades 1993 och attraherar många stockholmare som vill njuta av en dagsutflykt i naturens tecken. Nationalparken blev riksnyheter 1999 när en stor skogsbrand tog en tiondel av parken. 500 brandmän höll på i en vecka för att få kontroll över en eld som förstörde ovärderlig urskog. Men i miljön där så mycket brann upp började nytt liv spira och nya arter hittade dit, bland annat en gallmygga (lever av växter, inte djur och människor) som är så ovanlig att den ännu inte fångats på bild.
Det finns sex olika entréer och ett stort antal leder i olika längder, den kortaste 2 km och längsta 16 km.
Vi valde Tyrestarundan som är 13 km lång och går längs tre olika sjöar, in i brandområdet och tillbaka till Tyresta by och Naturum. Den utgår från entrén vid Naturum som är ett trevligt infocenter där man presenterar Sveriges alla nationalparker, inklusive Tyresta.
Följ lila märkning. Första delen är väldigt lättgången, det är en del av Bylsjöpromenaden som även kallas barnvagnslingan. Efter Bylsjön fortsätter du en stund längs Sörmlandsleden som går genom parken. När du passerat nästa sjö, Årsjön, viker du av från Sörmlandsleden och följer Årsjöbäcken in i brandområdet från 1999. Vid Stensjön viker du sedan tillbaka mot Naturum och Tyresta by och går än en gång igenom brandområdet innan du når ett mer lummigt skogsområde.
Efter över en mil med blandad terräng är det trivsamt att komma fram till Tyresta by som är en samling faluröda hus och längor där det finns café mm. Flera av husen är från 1700-talet och byggda av virke från skogen. Den här marken har brukats i hundratals år och beboddes redan på järnåldern.
Tyresta-slingan tar dig igenom urskog, vackra sjöar, bäckar, våtmarker och det brandhärjade området där höga trädskelett tronar upp mellan björk- och barrsly. Det finns partier som är lättgångna med spänger och första och sista biten är mer eller mindre ett promenadstråk. Resten kräver lite koncentration med många rötter och stenar men fantastiska vyer så glöm inte titta upp!
Här får naturen ha sin gilla gång. Granbarksborrens framfart är påtaglig i vissa områden och många fallna träd ligger kvar och blir ett parkour-hinder för vandrare. Vi såg två snokar som vaknat ur sin vinterslummer och längs våtmarkerna växer pors. Här är tyst. Väldigt tyst. Och ett skönt lugn.
Det finns många fina stenklippor med utsikt över sjöarna där du kan avnjuta din medhavda fika eller lunch. Det finns några vindskydd och tältplatser i nationalparken men egentligen bara ett längs Tyrestarundan så pauserna tas på vald sten eller stubbe.
