reseinspiration

Ecuador och Galapagos – en naturupplevelse

Ecuador, landet som fått sitt namn av att det ligger mitt på ekvatorn, är ett ganska litet land om man jämför med de andra länderna längs bergskedjan Anderna i Sydamerika. Men trots sin ringa storlek finns där mer än 25 000 olika växtarter, en tiondel av världens totala! Där samsas också 1 600 olika fågelarter, vilket är dubbelt så många som finns i hela Europa. Fastlandet är uppdelat i tre olika regioner; kusten, bergskedjan Anderna samt Oriente, som är en del av världens största regnskogsområde Amazonas. Utöver detta har Ecuador även Galapagos-öarna som numera är landets rikaste provins, på grund av turismen.

Vår rundresa i Ecuador började i huvudstaden Quito som ligger mitt i Anderna, cirka 2 500 meter över havet. Det är världens näst högst belägna huvudstad, efter La Paz i Bolivia. Vi checkade in på Hotel Antinea där vi trivdes mycket bra. Nu var det några år sedan vi var där men hotellet finns kvar och läget och rummen verkar vara lika bra.

Andra dagen tog vi en liten tur norrut längs med Anderna. Vi stannade till mitt på Mitad del Mundo dvs ekvatorn och i flera små fina byar.

 

Höjdpunkten var ändå marknaden i byn Otavalo som är känd för sina fina hantverk av Otavalo-indianerna.

Hantverk till salu i Otavalo

Där kan du bl a köpa ponchos, väskor och Panama- hattar. De görs endast i Ecuador och har egentligen inte så mycket med Panama att göra, så det måste vara världens mest misslyckade produktnamn. Ett tips när du ska köpa Panama-hatt är att hålla upp den mot solen. Lyser solen ordentligt igenom är det ingen vidare kvalitet. Fråga efter bättre kvalitet.

Från Quito tog vi oss sedan ut till ett av målen med vår resa, Amazonas. Nu valde vi att åka buss mellan Quito och Coca, som är själva porten till Amazonas. Tillbaka åkte vi flyg och efter en snabb utvärdering kan man väl säga att vi röstar för flyget. Den sträckan som tar ca 20-30 minuter med flyg tar över sex timmar med buss på en dålig, gumpig väg mitt i natten. Vi bodde på en lodge, Yaturi lodge, väldigt spartansk.

Vi hade en guide, Jaime, som tillhör Quichua-indianerna och som var en riktig klippa. Han introducerade oss bl a för den fruktade jättemyran, conga, vars bett gjorde riktigt ont och gav sex dagars hög feber. Givetvis hittade vi en conga i vårt myggnät en kväll och ropade vettskrämda på Jaime. –No conga, sade Jaime och nöp ihjäl den tre centimeter stora myran med fingrarna.

Vi såg bl a kajmaner, massor av insekter, fåglar t ex papegojor, kolibris och gamar, apor, elektriska ålar, pilgiftgrodor, giftormar och grodor stora som handbollar. Vi fick blåsa blåsrör och fiska pirayor. Sista dagen blev vi inbjudna till en indianby och fick se deras hantverk och musik- och dansuppvisning. Sista kvällen på lodgen skulle jag hämta något från hyddan. Då det var beckmörkt hade jag ficklampan med mig till hjälp. Tänkte passa på att göra en visit på toa och lyste in med ficklampan i badrummet. Jag valde då att avstå toabesöket eftersom hela badrummet var fullt med myror. På väggar och golv. Överallt! Det visade sig sen att myrorna var ute efter den orm som jag fann ihopringlad på toastolen. Bara att ropa på Jaime igen… Jaime jagade bort ormen och föreslog diesel för att få bort myrorna. Men de blev bortspolade med vatten i stället.

Direkt efter Amazonas åkte vi vidare ut till Galapagosöarna. Vi flög ut dit, vilket tar ung. två timmar med flyg och väl på plats hoppade vi på en femdagarskryssning. Det är så man ser öarna. Du åker på kryssningsbåt eller segelbåt och bor ute till havs för att sedan åka i land med småbåtar för att titta på öarna.

Galapagos har fått sitt namn efter jättesköldpaddorna, som på spanska heter just Galapagos, och som innebodde öarna i jättestora mängder förr. Tyvärr är dem tämligen sällsynta nuförtiden och beskådas bäst i ett forskningscenter på huvudön. Det var på Galapagos som Charles Darwin utvecklade sin evolutionsteori i början på 1800-talet. Idag är det en marin nationalpark och hela ögruppen består av vulkan- eller lavaöar. Med de svarta klipporna och kaktuslandskapet samsas kritvita stränder och smaragdgrönt vatten. Det är ett landskap som jag inte sett någon annanstans.

Men det som fascinerar mig mest är djuren, som inte är ett dugg rädda för oss människor. Havsköldpaddor, pingviner, flera olika endemiska fågelarter, albatrosser, pelikaner och stora kolonier av sjölejon som innebor nästan varje strand.

 

Det kryllar också av de förhistoriska leguanerna som jag måste säga tillhör en av mina favoriter från resan.

 

Vill du se alla öarna får du räkna med en vecka på Galapagos. Vi tog en 5-dagarskryssning och hann med södra ö-gruppen med öar som Espanola, Floreana, Santa Fe och Santa Cruz. Varje ö har sin specialitet och attraktion.

I stort sett enda missödet på resan hände på vår bussresa fran Guyaquil till Baños, då jag blev bestulen på kamera och plånbok. Vi blev tvungna att hoppa av bussen i en liten liten by in ”the middle of nowhere” för att kunna spärra Visakortet. Lite förvirrade hamnade vi till slut på polisstationen i detta lilla samhälle. -Hola, son robo. Hablo solo un poco español….Ni hajar kommunikationen, va? Ingen på polisstationen kunde ett ord engelska men vi hade en mycket trevlig pratstund ändå. Det slutade med att vi blev bjudna på lokal hemgjord starksprit, puro, och hela stationen hjälpte till att skriva polisrapporten vi behövde. Den tog ett par timmar att skriva men detta blev faktiskt en av höjdpunkterna på resan!

Vi kom i alla fall fram till Baños till sist, som är en kurort i Anderna. Där kan du bada hälsobad och hoppar du i bassängen tidigt, som vi vid 6-tiden på morgonen, får du träffa ecuadorianer och inte andra turister.

Vattnet är gulbrunt, en färg det får av mineraler i vattnet och vattnet värms upp av vulkanen Tungurahua.

 

Vi avslutade sen med några sköna sightseeingdagar i Quito innan vi begav oss tillbaka hem till Sverige.