Vi började vår rundresa i England med att åka söderut från Gatwick, till Brighton. Min bild av Brighton är förknippad men någon romantisk bild av en bad- och semesterort för britterna i början på 1900-talet och kanske därför hade jag sett framför mig kvinnor med vita volangklänningar och paraplyer och hela baddräkter. Så gick förstås inte folk runt och inte var det några som badade i havet så här i början på juni. Den berömda Brighton Pier såg däremot ungefär ut som jag föreställt mig och här fanns faktiskt verkligen solstolarna med blå- och vitrandigt tyg, en annan föreställning jag haft om Brighton. Själva pirkonstruktionen är jättefin tycker jag och tivolikonceptet längst ut på på piren passar också in. Men spehålorna och arkaderna i värsta Vegas-stil känns lite tacky tyvärr.
Då det är något för kallt för att hoppa i havet hade vi valt ett hotell med pool så några dopp blev det ändå.
Thistle hotel är enormt fult på utsidan men har en fin öppen innegård. Rummen är helt ok men något slitna och badrummet ganska gammalt. Många rum har havsutsikt men vi bodde i ett sk familjerum och inget sådant har det tyvärr. Men det överlägset bästa med Thistle är läget. Precis vid stranden, ett par minuter från Brighton Pier, mitt i the Lanes som är fullt av butiker och restauranger.
Andra dagen i Brighton besökte vi the Royal Pavilion som trots sin oriental-gotiska byggnadsstil inte är lika fascinerande på utsidan som på insidan. Här är det verkligen wow-känsla! Fastän du i många slott blir hänförd av storskaligheten och detaljrikedomen så blir du här helt slagen av en orgie i detaljer och en storslagenhet jag sällan skådat. Varje rum på nedervåningen har minst 10 drakar i någon form, antingen i trä, i ljuskronor eller i målningar. Här har ägaren och arkitekter slagit på stort och det är mycket utan att blir smaklöst. Tyvärr får man inte fota inne i palatset så mina bilder nedan är bara från utsidan.
Royal Pavilion byggdes av kung George i början på 1800-talet och det var hit han flydde med sin älskarinna och levde ett lättsamt liv. Sedan dess har Brighton varit lite förknippad med utomäktenskapliga äventyr.
Royal Pavilion
En fika på Royal Pavilions teterass.
Parken utanför Royal Pavilion var en tillflykt för utflyktssugna Brightonbor, skolklasser och turister.
Vi åkte också det stora pariser-hjulet nere vid stranden, Brighton wheel, och såg då ända bort till de vita klipporna österut.
Från Brighton åkte vi vidare till länen/områderna Hampshire och Wiltshire, men först via Stonehenge. En miljon besökare årligen kan väl inte ha fel. Det är bara att låta sig imponeras även om jag alltid tycker att det är svårt att föreställa mig hur det såg ut och vår på den tiden då det byggdes och användes. Jag har sedan jag var mycket ung hänförts av och läst mycket om Stonehenge så för mig var detta en speciell upplevelse, att äntligen få se det i verkligheten. Jättebra audioguider på svenska finns!
Dagen därpå fick jag en fin dag för mig själv och fick uppleva ännu en dröm. Highclere castle är inspelningsplatsen för en av mina favorittv-serier Downton Abbey. Ny säsong av tv-serien är under inspelning (pågår mellan februari och juli) berättar ägarinnan av slottet, Countess Carnarvon. Men tv-teamet hade gjort ett uppehåll i inspelningen några dagar och då öppnar de upp slottet för guidade turer i stället. TV-serien har verkligen blivit ett fenomen och folk vallfärdar nu hit för att få se biblioteket och matsalen där många scener utspelar sig och förstås sovrummet där Marys turk dog osv. Det var en magisk känsla att närma sig slottet med bil och se tornet med familjen Carnarvons flagga i topp. Slottet är gigantiskt förstås men det ser än större ut på TV, vilket även gäller rummen inne. Även om rummen och salarna alltså uppfattas som mindre i verkligheten blir man inte besviken. Det är en viss känsla att gå runt i detta fantastiska slott och se scener från tv-serien och skådespelarna framför sig men också bara för att det är ett magnifikt slott i sig. Slottet har varit i släkten Carnarvons ägor i flera hundra år och är nu inne på 8:e earlen av Carnarvon som sin ägare. Den 5:e earlen av Carnarvon var en av de som upptäckte Tutankhamons grav, tillsammans med Howard Carter. Earlen var i det närmaste egyptolog och helt fascinerad av egyptisk arkeologi och samlade på egyptiska föremål. Dessa finns numera på museum i Kairo och New York men replicas finns i källaren i Egyptiska utställningen. En tur i trädgården fulländade besöket och efter denna VIP-tur fick vi också en goodiebag innehållandes en bok om Lady Almina, gift med 5:e earlen av Carnarvon, skriven av nuvarande Countess Carnarvon.
Senare på dagen åkte vi till Salisbury som är känt för sin ståtliga katedral. Denna kväll vi var där var det mässa och körafton vilket gav en extra stämning när vi försiktigt gick in och tittade i den gamla kyrkan. Katedralen och staden agerar förlaga till Ken Folletts Kingsbridge i boken Svärdet och spiran. Käkade gott och billigt på en pubs innergård med utsikt över spiran.
Katedralen i Salisbury
Nu åkte vi ännu mer västerut och först ner till Lulworth Cove och Durdle door för att få en dos av kargt kustlandskap. Kusten här kallas för Dinasour Coast, för klipporna är lika gamla som dinosaurierna. Lulworth var en jättemysig by och väl värd ett besök. Vägen ner till just Durdle door-bågen var avstängd den dagen vi var där, vet inte varför men vi fick en glimt på avstånd och omgivningen är fin.
Lulworth
Vägen ner mot Durdle door
Lulworth
Lulworth
Meja vid Lulworth cove
Ner till Devon och Torquay och området som kallas Englands riviera. Här finns palmer, fuchsiabuskar och andra exotiska växter och ett något varmare klimat än i övriga England. Staden Torquay har en stor marina och många restauranger med uteserveringar nere vid vattnet. Vi bodde på ett mysigt litet hotell som heter Cranmore. Bev och Paul som driver det är jättetrevliga och gör allt för att du ska känna dig välkommen. Schyssta och fräscha rum.
I Torquay föddes Agatha Christie och en statybyst finns att skåda i staden.
Utsikt över Torquays marina. Från ett pariserhjul
Torquay
Från Torquay åkte vi sedan till Cornwall och en stad som heter Falmouth. På vägen dit åkte vi inom nationalparken Dartmoor som också är en sån där grej som jag i flera år haft en idé om att jag gärna vill se i verkligheten. Det är ju i Dartmoor som Sir Arthur Conan Doyles bok, Baskvervilles hound, med Sherlock Holmes utspelar sig. Nu upplevde vi parken och hedarna mitt på ljusan dag så den kusliga känslan från filmen uteblev, vilket väl var tur i och för sig. Tillsammans med ett par miljoner fästingar intog vi vår lunch ute på heden och fick några riktigt fina utsikter.
Lunchdags i Dartmoor
Falmouth är också en kuststad, kanske något sömning. En dag räcker här och är ändå en bra utgångspunkt för att se det fina Cornwall. Den ligger nära Trebah Gardens dit vi åkte på väg upp till norra kusten av Cornwall och Devon. England är ju känt för sina vackra trädgårdar och jag förstår verkligen varför. De har tagit trädgårdskonsten på en helt annan nivå än här i Sverige och deras jordmån i kombinationen med det gynnsamma klimatet och mycket regn gör sitt. Jag som är trädgårdsintresserad blev mycket inspirerad av att gå runt i de trädgårdar vi besökte och även barnen tyckte det var kul att springa runt och titta. De allra flesta stora trädgårdar som är öppna för allmänheten har ett tehus, där du kan få en sk cream tea eller lättare lunch. Cream tea är te, engelsk scones och clotted cream och/eller marmelad.
Just Trebah gardens har en stor servering och två lekplatser för barn.
Gigantiska och underbara Gunnera
Jag blev helt betagen av deras bestånd av den enorma gunneran och köpte med mig gunnerafrön hem. Nu återstår bara att bestämma var i min trädgård de passar in…
Ilfracombe är en kuststad i norra Devon där vi bodde en natt på väg upp mot Bath, Somerset och Oxfordshire. Det är en trevlig sommarstad och ligger dessutom nära ett annat stopp på vägen, Marwood Hill garden. Marwood är en typisk engelsk trädgård. Fascinerades av den lågmälda men vackra björkskogen, stora dammen och deras många blå bergsvallmo. De har en enorm samling astilbe och primulas.
Moa och Meja kastar macka på strand i Ilfracombe
Ilfracombe
Marwood Hill Garden
På kvällen tog vi in på ett superfint B&B i Winsley som heter Stillmeadow. Tillhör de lite dyrare B&B men så allt också tip top! Sue är fantastiskt gästvänlig och mån om att du som gäst har det bra. Dessutom har hon ett sinne för inredning och det märks att hon har detta som en seriös hobby och verkligen lever för det. Huset är utbyggt i flera omgångar för att få plats med fler rum för uthyrning. Vi fick ett stort och fint rum (kallat Yellow room) med en dubbelsäng och två små enkelsängar. Perfekt för familjen!
Härifrån tog vi oss till Bath för en heldag i denna fantastiska stad, känd för hälsobad och sin georgianska arkitektur. Här hänger Jane Austen-influenserna tunga och det är en lagom stor stad med klass men är ändå vänlig och inbjudande. En stad jag skulle kunna tänka mig att bo i. Kända och fina byggnader är Pulteney bridge, romerska baden, georgianska bostadshusen som kallas crescents (framförallt Royal Crescent) och kyrkan Bath Abbey. Det finns en jättefin park i centrala Bath, i närheten av Pulteney bridge, som tar en liten avgift som inträde, men det var en skön och avkopplande paus från shoppingen och sightseeingen och barnen fick springa av sig.
På väg mot Oxford stannade vi i lilla samhället Buscot där en känd trädgård, Buscot Park, ligger. Tyvärr var trädgården stängd så vi tog en cream tea på ett litet fik i den mysiga byn i stället och gick en liten promenad i omgivningarna. Detta var den första dagen med ostadigt väder och när vi väl kom till Oxford, där vi tog in på ett Holiday Inn med pool i utkanten av staden, var det lite ruggigt väder så vi tillbringade eftermiddagen på hotellet och i hotellpoolen. Kan verka lite tråkigt med Holiday Inn men för oss var det perfekt för de sista dagarna i England. Nära till allt vi ville se, pool, barnvänligt med bra restaurangerbjudanden för de små osv.
Dagen därpå var vi på G igen och tog en heldag i Stratford upon Avon. Stratford är Shakespeare´s hemstad och staden genomsyras verkligen av hans arv. Huset han föddes i står kvar likaså hans barn och barnbarns hus. Det är en mysig stad med sina gamla byggnader och floden Avon som rinner genom staden. Vi besökte även Butterfly farm, som fjärilshuset i Haga ungefär, vilket var uppskattat av både barnen och oss vuxna.
Butterfly farm, Stratford
Dagen efter var det dags för en heldag igen, men denna gången i Oxford, den anrika universitetsstaden. Mäktigt att gå runt i staden och läsa om dess historia och vilken roll den spelat i fostrandet och skolningen av otaliga framstående engelsmän. Kända byggnader är Radcliffe camera och många av universiteten där Christ Church college är mest känd. Här har Albert Einstein och inte mindre än 13 brittiska premiärministrar studerat. Och här finns matsalen som är inspelningsplatsen för Hogwarths stora matsal i Harry Potter-filmerna.
Radcliffe camera, Oxford
Christ Church college
Matsalen, Christ Church College
Ett varsitt ljus för morfar och farfar i Christ Churchs kyrka
Inte långt från Oxford ligger Warwick castle som jämte Windsor är ett av de äldsta och största medeltidsslotten i England. Slottet är omgjort till en riktig turist- och barnfamiljsattraktion. Här behövs en hel dag om ni vill se alla shower och prova på allt men vi nöjde oss med en halvdag för våra barn var något för små för några av föreställningarna. Jag vet inte riktigt om jag tycker det är bra eller synd att slottet exploateras så här, det är klart att det är positivt att slottet används och görs tillgängligt för alla men det är på gränsen till ”tacky”. Kul för barnen i alla fall som fick prova på bågskytte, se rovfågelsuppvisning, träffa prinsessan uppe i ett av tornen, ansiktsmålas och mycket mer.
Fågeluppvisning, Warwick castle
Näst sista dagen i England var trädgårdsdag med besök på två underbara trädgårdar; Kiftsgate Court och Hidcote Manor Garden, båda i närheten av Chipping Campden i Gloucestershire. Kiftsgate Court är en stor trädgård indelad i många olika rum och trots storleken och allt folk var det tydligt att det var en privat trädgård. Ett par välklädda ungdomar spelade pingis på husets veranda och det hela såg ut som hämtat från en Poirot-film. Trädgården har bland annat en vacker ”white sunken garden”, en modern och lugn vattenträdgård och många slänter.
Hidcote Manor Garden är enorm och är känd för sin formella inramning och struktur där planteringarna innanför är mjuka och vilda. Här finns the Pine Garden, Pillar garden, the old garden, the white garden, the Stilt garden, the Alpine terrace, the Winter border, the Poppy garden osv och bjuder på inspiration för alla typer av trädgårdar. Det är stort, magnifikt och vackert!
Från Oxford är det inte så långt till området som kallas the Cotswolds och som är känt för sina små pittoreska byar. Vi åkte igenom ett par byar och käkade middag i Stow-on-the-Wold en dag.
Sista dagen i England tillbringade på Legoland i Windsor (strax utanför London). Ett paradis för barnen som efter denna avslutning inte ville åka hem och lämna England.
Resplan 3-18 juni County
Dag 1 Ankomst Gatwick – Brighton Sussex
Dag 2 Brighton Sussex
Dag 3 Brighton – Stonehenge – Winchester Hampshire, Wiltshire
Dag 4 Highclere castle – Salisbury Hampshire
Dag 5 Lulworth cove – Durdle door – Torquay Dorset, Devon
Dag 6 Torquay – Dartmoor- Falmouth Devon, Cornwall
Dag 7 Falmouth – Trebah garden – Ilfracombe Cornwall, Devon
Dag 8 Marwood hill garden – Cheddar – Winsley Devon, Somerset
Dag 9 Winsley – Bath Wiltshire, Somerset
Dag 10 Buscot – Oxford Oxfordshire
Dag 11 Stratford upon Avon Warwickshire, Oxfordshire
Dag 12 Oxford Oxfordshire
Dag 13 Warwick castle – Stratford upon Avon Warwickshire, Oxfordshire
Dag 14 Kiftsgate Court gardens – Hidcote gardens Gloucestershire
Dag 15 Legoland Windsor
Dag 16 Hemresa
Resfakta:
Flyg: Arlanda – Gatwick med Norwegian
Bil: Audi A5 med Avis. Boka automatväxlad så att du kan fokusera på vänstertrafiken.
Resesällskap: 2 vuxna, 2 barn ( 2 och 5 år)
Budget: ca 40-50 000 för hela familjen inkl. shopping och aktiviteter
Tidpunkt: början på juni
Guideböcker: Rough guide England,
I never knew that about England, Christopher Winn,
The most amazing gardens in England and Ireland, Readers digest.
Fin berättelse. 🙂
Tackar!
Durdle Door var förmodligen förresten stängd på grund av ras. Det har varit massor det senaste året nere i sydväst.
Det var det säkert! Hörde rykten om en olycka också men inget bekräftat.
Oj, ja stigen går nära klippkanten här och där och det är inte svårt att gå ett par extra steg av nyfikenhet eller depression.