reseinspiration

Jamaica – en karibisk pärla med stark identitet

Reggae. Bob Marley. Rastafari. Usain Bolt. Rom. Pirater. Slaveri. Marijuana. Kaffe.

Det är saker eller personer som jag tror att gemene man vet om eller förknippar med Jamaica. Jag tror också att de flesta anar att här finns tropisk värme, fina stränder och klarblått hav. Och det finns det. Och reggae, rom, Usain Bolt, marijuana, kaffe och rastafari. Men som tur väl är inte slaveri och pirater längre.

Jamaica är något mer än en tropisk ö med vajande palmer och vågskvalp. Det är ett land som bär på en otroligt händelserik historia och intressant kultur. Här kom Christopher Columbus seglandes in i det som numera kallas Discovery Bay år 1494. Då mötte han öns urinvånare, arawak, och vi vet ju alla hur det gick för de och de flesta andra folkslag som stod i kolonialmakternas väg. När arawakerna dött ut och deras kultur och språk med dem, härskade spanjorerna här ända fram tills de fick konkurrens av engelsmännen i mitten av 1600-talet. Engelsmännen motade bort spanjorerna som flydde i bukten som kom att kallas Runaway Bay.

Och det var till Runaway Bay som vi åkte två veckor i november 2014. Vi åkte med Ving och vi var säsongens första grupp som kom dit. Guiderna stod ivriga och väntade på oss, redo att sätta igång säsongens hårda arbete.

Barnen (4 och 7 år) är Lollo och Bernie-frälsta så att bo på Vings Family Garden-hotell i området, Grand Bahia Principe kändes som ganska självklart. Och det ångrar vi inte. Barnen fick flera kompisar att leka med och sedan hela apparaten med Lollo och Bernie, minidisco, Paint the guide och MiniLand mm var toppen för att aktivera de små mellan allt badande. Fast jag blev lite road och oroad när min yngsta dotter Meja säger att hon tänker fråga Lollo och Bernie om hon kan få tillbaka sina nappar som hon gav till dem året innan på Cypern! Hon saknade fortfarande dem, lilla gosan.

Mer tips och info om hotellet, bl a om sjöutsikt vs mäklarutsikt, hur du gör för att boka restaurangbesök mm, hittar du i ett separat inlägg här. Vill också ge en extra eloge till de härliga guiderna, Jonas och Marthe som verkligen var helt underbara med barnen (och oss vuxna). Barnen var förtvivlade när vi skulle säga hejdå till dem på flygplatsen.

Detta är ett stort hotell, med runt 900 rum och ett av de största på ön. Inget för dig som söker ett litet och familjärt hotell men det verkar som om stora resorts och all inclusive är melodin här på Jamaica. Nu var det första gången vi provade på all inclusive och jag kan ändå se en fördel med stora hotell med många valmöjligheter då. Dessutom går du inte bara ut från hotellet och börjar upptäcka omgivningarna. Utanför hotellet finns en stor, trafikerad väg bara så lämnar du hotellet tar du alltså en taxi eller guidad tur. I vanliga fall har jag valt bort all inclusive eftersom vi gärna vill variera oss i restaurangväg och inte känna oss ”låsta” vid hotellet men i detta fall så var det bara bekvämt.

Det jag kunde sakna var glass och lite enklare snacks (något lättare som kex, nötter, chips eller annat) som en del i konceptet.  Det hade varit trevligt mellan lunch och middag. Men vi tog en taxi till en supermarket fem minuter bort från hotellet för att fylla på snacksförrådet istället.

Det finns en buffé och fem a la carte-restauranger, mer om de i det separata inlägget om hotellet.

Runaway Bay kändes som en bra utgångspunkt. Det är nära till en rad olika utflyktsmål och sevärdheter. Egentligen var jag först inne på att åka till Negril på västra sidan av ön eftersom det sägs att landets bästa stränder finns där men familjehotellet och närheten till annat fick oss att välja Runaway Bay. Jag tänkte att vi kunde ta Negril som en endagsutflykt istället men väl på plats fick en sådan utflykt ge vika för annat på listan. Det kändes lite långt att åka bara för att bada vid en annan strand när vår egen strand också var fin. I stället gjorde vi följande utflykter, det är länkat till enskilda blogginlägg om respektive utflykt:

Bob Marley och Nine Mile. Om Usain Bolt är Jamaicas nuvarande frontfigur nummer ett så är nog ändå Bob Marley landets mest kända person genom tiderna. Det var Robert ‘Bob’ Marley som satte reggaemusiken på världsmusikscenen. Jag trodde nog att vi skulle höra mer av hans musik på ön, men vi bodde ju på ett spanskt hotell där det verkar vara lite ‘finare’ med jazz och loungemusik. Så för att få vår reggaenyfikenhet och lusta stillat åkte vi med på Vings utflykt till Nine Mile som är en by uppe i bergen och platsen där Bob Marley föddes 1945. Hit återvände han löpande under hela sitt liv och det är också här han ligger begravd i ett mausoleum tillsammans med sin bror och sin mamma.

Hela stället badar i rastafärgerna gult, rött och grönt och citat från Marleys låtar. Vi lyssnade mycket på reggae innan vi åkte till Jamaica, för att komma i stämning och uppskattar musikstilen mer och mer. Jag är så imponerad av Marleys produktivitet och nu när jag har varit här så kommer jag lyssna mer uppmärksamt på hans fina texter.

Simma med delfiner på Dolphin’s Cove.

Många drömmer om att simma med delfiner och här är en av platserna du kan förverkliga den drömmen. Just delfiner tycks fascinera oss människor och är ett av de mest omtyckta och beundrade djuren i havet. Och visst var det en magisk upplevelse att få röra vid dessa djur och till och med känna dess styrka när delfinen Sky tog mig med på en simtur mage mot mage. Och barnen älskade det!

Coyaba River Gardens utanför Ocho Rios.

Fina trädgårdar finns det överallt, så även här på Jamaica. En dag hyrde vi en taxibuss som tog oss till Coyaba river gardens som ligger strax utanför Ocho Rios, ca 25 minuter fr Runaway bay. Det här var verkligen en oas och ett skönt avbrott från strand och pool. Guiden visade oss bland annat en mängd olika ingefära (röd, rosa, gul osv), kalabass, mango, begonior, gummiträd, ananas och mycket mer. Guiden var för övrigt en skön lirare som avslutade varje mening med ett ‘Respect, man’. Allra största behållningen var de vackra kolibris vi såg runt om i trädgården. Vilken vacker fågel! Tyvärr är den också en snabb fågel så det var lönlöst att fånga en på bild. Men den fantastiska utsikten över havet och Ocho Rios fick vi med. Respect, man!

Dunn´s River Falls.

Det mest besökta stället på hela Jamaica sägs det eftersom det ligger så nära kryssningshamnen. Men helt klart värt en tur. Kul både för oss vuxna och barnen att klättra upp för vattenfallet som är nästan två hundra meter högt. Det här var också inspelningsplatsen för en Bond-film, Dr No. En vacker Ursula Andress kom svassandes upp på stranden vid foten av fallen. Se youtube-sekvens här.

Djuphavsfiske
Pelle tog också en fiskedag till havs för att fiska blue marlin. Kom tillbaka nöjd och lite mer solbränd i pannan men utan fisk. Jag som blir så lätt sjösjuk skulle lätt betala samma summa för att få stanna på land men Pelle tyckte att det var värt det.

Den finns en rad andra sevärdheter på ön som jag gärna hade besökt om vi hade varit där längre tid eller utan barn. Bland annat dessa:

• Martha Brae River. Stilla ta sig fram på floden på en flotte.
• Blue Mountains. Åka upp i bergen och vandra eller besöka en kaffeproducent.
• Blå lagunen, Port Antonio. Är du född på 70-talet som jag kommer du säkert ihåg kultfilmen Den blå lagunen med bl a Brooke Shields från 80-talet. Den filmen är inspelad här på ön. Vart då? I blå lagunen förstås!
• YS Falls. Ett vattenfall i samma anda som Dunn´s River Falls.
• Rocklands bird sanctuary. Mata kolibris.
• Mystic Mountain. Upplevelse och äventyr för familjen med lite större barn. Linbana, vattenruschkana mm.
• Black river. Möte med krokodiler.
• Appletons romfabrik.
• Och så Negril förstås

Tror att Vings rundresa på en vecka är bra, den har med flera av stoppen som jag nämnt ovan.

Det är fler Bond-filmer än Dr No som spelats in på Jamaica. Inte så konstigt kanske då Bond-författaren Ian Fleming bodde stundtals här på ön och många av hans böcker kom till här. I hans hus som hette Goldeneye går det idag att bo om du vill då det är omvandlat till en resort. Mer om Ian Fleming här.

Stranden som tillhör hotellet är fin. Vi brukade börja med att gå till stranden på förmiddagen och låg där fram till lunch. Att ligga under ett mandelträd på stranden och läsa bok eller titta på när barnen leker i sanden är njutning för själen. Vackert och behagligt. Och just då behöver man inte så mycket mer. Kanske bara en liten softdrink eller juice som man kunde få i någon av barerna vid stranden.

Lunchen intog vi antingen vid buffén eller vid snack baren/strandrestaurangen. Buffén har större utbud men snack baren har ett trevligare läge och mysigare inramning. Dessutom serveras här jerk chicken och festival, två inhemska maträtter. Läs mer om jerk och festival i mitt inlägg här.

På 1600-talet ända till 1800-talet härjade pirater i de karibiska farvattnen. Välkända namn som Calico Jack Rackham, Svartskägg och Mary Read är verkliga och ökända personer. En del pirater sågs till och med som en tillgång för engelsmännen, framförallt när de rövar spanska och franska skepp. En stor sådan tillgång var Henry Morgan som till och med blev adlad och därmed Sir Henry Morgan. Piraternas fristad och ”huvudstad” var Port Royal utanför Kingston och det var nog inget trevligt ställe. Lite Sodom och Gomorra-varning där när hela Port Royal förstördes i en jordbävning 1692 och aldrig återhämtade sig. Varken dagens Port Royal eller Kingston såg vi under vår vistelse på Jamaica. Dels är det långt, det är ju en stor ö, och dels så är Kingston en stad med hög kriminalitet. Inte så lockande att åka dit med två små barn.

Slaveriet började någon gång på 1700-talet och fortsatte i över hundra år. Slavarna hämtades från främst Västafrika och landets nuvarande befolkning härstammar från dessa afrikanska folk. Ett eget språk har de också utvecklat, patois. Patois är en blandning av flera västafrikanska språk och engelska. Men engelska är också modersmål och talas av alla.

Så vad shoppar man på Jamaica? Vi slog till på något av det mest uppenbara, rom, kaffe och cigarrer (i och för sig kubanska).  Kaffet från bergen Blue Mountains tillhör världens bästa! Läs mer om våra fynd i detta separata inlägg.

Överallt på ön praktiseras ’Jamaica time’, vilket kan vara lite ovant och frustrerande för punktliga svenskar.  Som det står i guideboken (Globetrotter Travel guide Jamaica, 2013, New Holland Publishers):  ”Along with ’No problem’, ’Soon come’ is one of the most overused  – and inaccurate – phrases in the island´s vocabulary. There is nothing you can do about this, so kick back and enjoy it. What´s the hurry? You are in Jamaica, mon!”

Precis! Slappna av och sänk takten till deras.
Det är bara det att det tar en vecka att vänja sig vid det.

Och marijuana, då? Jodå det finns och är utbrett men inget som vi såg skymten av direkt i den skyddande miljön på resorten. Utom då är vi var uppe i bergen i Bob Marleys födelseby, Nine Mile. Eftersom alla guiderna där var anhängare till rastafari så är det också underförstått att de röker på. Som vår guide Benjamin sade: Now you are high up in the Mountains but how high up you will ever get – you won´t become higher than me! Det var också här vi såg resans första och enda joint som erbjöds oss genom en springa i porten ut mot gatan. Men här är ganja som det kallas lika olagligt som överallt annars. Vill du experimentera så välj istället cannabismassagen i hotellets spa. 🙂

För att komma i stämning inför vår resa skapade jag en reggae-spellista på Spotify som vi lyssnade vi på på fredagkvällarna när vi lagade mat och skålade för att vi snart skulle åka iväg. Men listan står sig och är fortfarande en favorit men nu hjälper den oss istället att längta tillbaka och minnas. Länken får du här:

Källor:

http://jis.gov.jm/information/jamaican-history/
Jamaica. 5th Travel guide. Globetrotter. 2013.