reseinspiration

Istanbul – dynamisk stad i sagornas tecken

Vikingarna kallade den Miklagård. De själva Konstantinopel. Staden som senare kom att heta Istanbul. Istanbul var den centrala staden i både det bysantiska och osmanska riket och är än idag en av Europas största städer. Med ett officiellt invånarantal på 13 miljoner men troligtvis mycket högre siffra egentligen. Det är en otroligt levande stad. Dynamisk. Pulserande. Det är folk överallt. Ljud i form av människor, bilar, måsar, spårvagnar och böneutrop samsas med dofter i form av kolgrillad mat, kastanjer och kryddor.
Vi anlände ganska sent i torsdags och åkte igen tidigt i söndags. Så knappt 2.5 dagar fick vi i Istanbul. Vi hann långt ifrån allt som vi ville men lite måste man ju spara till nästa gång också. 😉

Men detta hann vi med:

Hagia Sofia
På turkiska Ayasofya. Detta imponerande byggnadsverk räknas som ett av stadens ”måsten”. Ursprungligen en kyrka, grundad redan på 500-talet men på 1400-talet omgjord till moské står den där mellan blå moskén och Topkapipalatset. Den ser ut som ett hus man byggt ut i olika omgångar, vilket det ju i och för sig också är. Utanpå är den stor men det är först när du går in som du blir ordentligt imponerad. Den är vacker, megastor och man kan inget annat än att imponeras av denna byggnadskonst och inse hur långt före denna civilisation måste legat vår egen nordiska vid samma tid. Men våra förfäder åkte ju faktiskt hit och bedrev bl a handel. Vikingarna var här och en av dem har lämnat spår efter sig inne i Hagia Sofia. På balustraden (marmorräcket) i galleriet på ovanvåningen har en viking Halvdan klottrat och ristat in sina runor. Dåtidens ”I was here”.

Tack för det tipset Marianne/Nya äventyr annars hade jag nog missat inskriptionen.
Följ med nu med in i Hagia Sofia och titta dig omkring.

 

 

 

Topkapipalatset
Topkapi-palatset attraherar otroligt många besökare så vi valde att gå dit det första vi gjorde på fredagsmorgonen och det var ett smart drag. Snart fylldes det på och köerna blir långa. Vi spenderade vi drygt tre timmar här och skippade då ändå två av dess attraktioner; klockutställningen och relikrummet. Men haremet såg vi och skattkammaren som fick en att häpna. 86 karats diamant, golvljustakar i 48 kg rent guld och otaliga smycken, dosor, troner mm i guld, smaragder, rubiner, pärlemor osv. Vilken otrolig rikedom allt detta utstrålat. Palatset var sultanernas hem under flera hundra år och här bodde också uppemot 500 konkubiner som tävlade om sultanens gunst. Här kan du imponeras av tidig framstående byggnadskonst men också av vacker utsikt.

 

Blå moskén
Det är först när du går in i moskén som du förstår vad namnet kommer ifrån. Interiören är nämligen dekorerad i det blå, fina iznikkaklet. Vi gick hit sent på kvällen efter middagen och då var det lugnt och inte så mycket folk. Slogs av lugnet och fridfullheten inne i moskén. Magnifikt och vackert. Barn fick springa omkring och leka även inne i bönesektionen men det är klart, det ekar inte lika mycket som i en kyrka…

 

Stora basaren
Stora basaren (Grand bazaar) är lika stor del en sevärdhet som handelsplats. Dagen vi var här infann sig inte riktigt min köplust så jag gick faktiskt därifrån tomhänt.

Mat
Vi har sällan ätit så gott! Inte en enda miss i val av restaurang. Goda hotellfrukostar och otroligt välsmakande luncher och middagar.
Min absoluta favorit blir nog restaurang Albura som ligger i gamla stan inte långt ifrån blå moskén och Hagia Sofia. Otroligt god mat, bra service och mysig inramning med kalebasslampor i taket. Ett mycket bra tips från hotellpersonalen. Hela gatan, Akbiyik caddesi, kantas av mysiga matställen så ta dig hit för ett mål mat.

Andra restaurangtips är Kayikci och grannrestaurangen Khorasani . Båda ligger på Ticarethane sk, en tvärgata till Divanyolu caddesi. Båda var tips från hotellpersonalen men Khorasani hittade vi också i guideboken och båda har fina omdömen på Tripadvisor mfl. Mycket trevliga restauranger med turkiskt kök och prisvärda rätter.

Testa också turkisk baklava när du är här i Istanbul. Jättegott!

Hotell:
Vill verkligen rekommendera hotellet vi bodde på, Sirkeci Mansion . Utomordentlig service och bra läge nära Topkapi och de flesta sevärdheter.
Ett ställe som var fint och schysst utan att vara alltför lyxigt. Litet, familjärt och snyggt. Det finns guider där till förfogande och via receptionisten fixade vi både museumpassen och polletter till spårvagnen mm.

 

Shopping:
Mina mer klassiska souvenirer, som tofflorna och handmålade porslinet, köpte jag i butiken bredvid hotellet. Spana in lamporna i samma affär! De var jag bra sugen på men hölls tillbaka av förnuftet. Jag har ju faktiskt inte orientalisk stil hemma och skulle bara försöka hänga de någonstans de egentligen inte passar in.

Jag tycker det är roligt att handla andra souvenirer också, som inte är så typiska. Jag hittade en klänning av en turkisk designer och turkiska märkesskor, se ett separat inlägg om mina fynd.

Detta var mitt första besök i Istanbul och staden verkligen införlivade mina förhoppningar.
Men allt är inte bara en dans på rosor. Vissa saker önskar jag inte fanns, saker som ger mig en rejäl klump i magen. Barn som far illa är just det. Tiggeri finns i alla städer, inget land är skonat. Trots att jag sett det så många gånger förut, varje dag i Stockholm till exempel, blev det väldigt känslosamt för mig här i Istanbul. Och det var barnen som berörde mig mest. Barn som satt ensamma, barn med syskon och barn med föräldrar. Men med en sak gemensamt – de var värda något annat. Kom inte och säg att alla föds med samma förutsättningar. Ofta låg barnen och sov vilket fick mig ännu mer illa till mods då jag inte tyckte att det var normalt för ett barn i 3-årsåldern ligga och sova mitt på blanka dagen. Kulmen kom när vi en kväll strosandes hem efter middagen gick förbi en liten flicka i 7-årsåldern som satt själv ihopkurad mot en vägg och en liten låda framför sig. En tid på kvällen då hon borde ligga i en varm ombonad säng och fått godnattsaga läst för sig för länge sen. Hon var så mager så hennes överarmar var som min 6-årings handleder. Då brast det för mig. Tårarna vällde fram och jag började babbla något om att köpa en kebab och mat till henne. P tyckte att det var bättre att ge henne pengar, vi visste ju inte hur många hon hade att försörja. Så med en 20-sedel (ca 70 SEK) vände jag och gick tillbaka till henne. Då hade hennes storasyster (förmodar jag) kommit och satt bredvid. Jag sticker sedeln i handen på lilla tjejen och det tog inte många sekunder innan storasystern ryckte den ifrån henne. Lilla tjejen opponerar sig ngt men får inte tillbaka pengarna. Då lade jag mig i och bad storasystern ge tillbaka sedeln till flickan eller åtminstone dela den lika. Storasystern vägrade lyssna först men efter att jag trugat och till sist hotat med att ta tillbaka pengarna ångrade hon sig och gav 10 trl till flickan. Hoppas verkligen hon inte fick skit för det sen när jag gått. Att se dessa barn gjorde ont i hjärtat och det kändes verkligen inte bra att bara gå förbi som jag gjorde flesta gångerna. Önskar jag kunde ta med de allihop hem.
Var lite osäker på om jag skulle ta med detta minne eftersom det ju faktiskt inte är ngt som är unikt för Istanbul. Samtidigt är det en upplevelse därifrån om än inte lika positiv som helgen i sin helhet. Jag kommer också komma ihåg måsarna som flög runt minareterna, livligheten, böneutropen, påstridiga men humoristiska försäljare och inkastare, hur många skämtar om (eller är öppna med ;)) att de är ute efter dina pengar, fiskarna vid stadens broar, de ömma benen och fötterna efter allt promenerande och den goda maten.

Övriga tips:
Ska du gå på minst tre museum, ex Topkapi, Hagia Sofia och kanske arkitekturmuseet – skaffa ett museumpass. Det varar 72 timmar och kostar 85 trl (knappt 300 kr). Det tar dig förbi de långa biljettköerna som snabbt bildas för att komma in på sevärdheten. Det är bara glida förbi den första biljettkön och gå direkt till kö nr 2 då biljetten eller passet ska igenom automaten. Du tjänar ätt 30-40 minuter på detta.

Att ta spårvagnen är både billigt och smidigt. Vi tog den från Sultanhamet, över Galatabron till stadsdelen Beyoglu. Det är en modern spårvagn och den går ofta.

I denna stadsdel finns också en annan spårvagnslinje med det här charmiga tåget.

 

Och så avslutningsvis lite övriga bilder från staden