reseinspiration

Mitt djur- och naturintresse tog mig och min sambo till Tanzania för några år sedan. Detta var innan vi fick barn. Målet med resan var att åka och se Afrikas djur på savannen men också att träffa massajer och vandra till fots i deras område. Massajer är ett folkslag i Tanzania och Kenya som huvudsakligen livnär sig på boskapsskötsel.  De känns lätt igen på att de ofta bär röda tygstycken sk robega. De använder gärna rött då det återspeglar de blodfärgade djurhudar de använde som klädsel förr i tiden.

 

Det finns många länder i Afrika som erbjuder safari, men bara två där massajer lever; Tanzania och Kenya. Varför valde vi då Tanzania framför Kenya? För mig var Serengeti ett drömresmål, jag hade sett otaliga naturfilmer därifrån och det vilade något magiskt och lockande med platsen. Serengeti är en stor nationalpark i TZ som också breder ut sig i Kenya men då kallas den Masai Mara. Sen tycker jag också att det finns fler parker i TZ som är bra, t ex Ngorongoro som jag kommer att återkomma till senare och så finns Kilimanjaro, Afrikas högsta berg, för den som gillar bergsbestigning.  Dessutom är safariturismen bättre reglerad i TZ, i alla fall var den det då när vi var där. Inte lika mycket folk i parkerna och guiderna hade förhållningsregler för att inte störa viltet för mycket.

Vi bokade vår resa direkt via Andersons, och skräddarsydde den eftersom vi inte hittade något färdigpaketerat upplägg som både hade mycket safari och vandring. Christer Andersson och hans bror Torbjörn bor och verkar i Arusha dit de kom som barn med missionerande föräldrar. Deras företag har mycket gott renommé, inte bara i Tanzania och Kenya utan även här hemma och används flitigt av resebyråer och arrangörer. Så bokar du via charter- eller resebyrå är det stor chans att det är Andersons som tar hand om er på plats. De stod tidigare bakom sajten savannen.com som numera drivs av Safari Patrol istället. Hursomhelst är det en ypperlig informationsajt inför din resa till Östafrika.

Vår resa började i Arusha, TZs tredje största stad, där vi blev upphämtade av vår safariguide Kashuma vid flygplatsen. Kashuma är massaj och har bland annat läst biologi på högskola. Nästföljande dag åkte vi till Lake Manyara national park där vi fick smaka på det vilka Afrika för första gången på resan. Vi såg oliv-babianer, mängder av elefanter, bufflar, giraffer, impalor, zebror, dik-diks, hornbills mm. Nationalparken kan liknas vid fjärilshuset i Haga. Grönskande trädgård med fjärilar överallt.

Efter vistelsen i Lake Manyara åkte vi vidare till Ngorongoro Nat Park. Längs vägen såg vi många massajer som vallade kor och getter. Vi såg också fyra svartklädda och maskprydda moraner, dvs massajer som nyligen blivit omskurna.

Ngorongoro-kratern måste ju bara vara Edens lustgård på jorden. Ngorongoro hyser den största koncentrationen av vilda djur i Tanzania och vart du än ser finns det mängder av djur att titta på.

Egentligen är det ingen krater utan en ”caldera” eftersom det inte skapades efter ett vulkanutbrott utan av ett stort berg som kollapsade. De höga väggarna gör att djuren inte kan ta sig ut från området, därför blir det hög koncentration och många djur på begränsad yta.

Vi såg Grant´s gazell, Thompson gazell, lejon, buffel, elefant, noshörning, hyena, zebra, gnu, vårtsvin, struts, flodhäst, sjakal och många fåglar. En av höjdpunkterna var fyra geparder som var på jakt och försökte fånga en gnu, men jakten misslyckades. De var senare på nytt spaningsuppdrag, denna gång på zebror.

Morgonen därpå blev vi körda till en liten by där vi skulle möta upp gänget vi skulle vandra med i Ngorongoro Conservation area. Men först tog vi en shortcut genom kratern. Idag hade vi turen att se lejon som siktat in sig på en grupp zebror. Bilfärden tog oss genom flera massajbyar och ett alltmer grönskande landskap. För vandringen lämnade Kashuma oss och nya guider tog vid. Philip Massonda är en mycket bra guide (inte massaj) och var våran huvudguide för vandringen. Med på turen följde också Philips halvbror Michael Massonda, som då utbildade sig till guide men idag driver eget .

Massajen som också var med som guide var Sadida som är massajkrigare.

Sadida är vid det här laget gift (hoppas jag) för det stundade bröllop när vi träffade honom. Hans by ligger vid Lake Natron som var vårt mål för vandringen. Sadida har inte gått i skolan och kan därför inte så bra engelska men Philip agerade tolk. Det vilda djur som Sadida har mest respekt för är elefanten och därefter buffel. Om elefanten vill göra dig illa kan du inte fly, den kommer definitivt göra dig illa. Buffeln för att den är så aggressiv och mycket svår att döda.

Lejon är han och hans by ganska vana vid så de vet hur de ska handskas med och döda dem. Att döda ett lejon inger respekt och anseende i byn för en man. Då brukar lyckan med kvinnorna också vara gjord…

Första dagen gick vi 16 km genom massajland, flera byar i ett grönt och kulligt landskap. Det var en ganska bra stigning uppåt när vi gick upp för Embakai-kraterns sluttning. Embakai-kratern är liksom Ngorongoro en caldera, dvs ett kollapsat berg. Från kraterns kant kunde vi se vattnet med bl a flamingos nere i kratern. På vägen lärde Philip, Michael och Sadida oss olika växter och deras nyttoegenskaper. Det var en som de var väldigt måna om att vi inte vidrörde, en hög nässelliknande växt som tydligen gjorde riktigt ont att bränna sig på. Pelle fick testa kasta Sadidas spjut vilket Sadida tyckte var mycket roligt eftersom Pelle inte lyckades sätta det i marken…

Sadida gick alltid längst fram för att leda vägen och titta efter eventuella faror. Det var ju trots allt buffeltrakter. Första nattens läger slogs på Embakai-kraterns kant. Vid lägret väntade ytterligare två massajer med tre åsnor och en kock. Vårt tält hade de redan hunnit sätta upp, ett fint kupoltält med utsikt över Oldinay Lengai, Tanzanias enda aktiva vulkan.

När vi tittade in i tältet fick vi en chock, där låg 10 cm tjocka madrasser som vi skulle sova på. Vi som är vana vid tunna liggunderlag! Det var en lyx utan dess like men samtidigt kan sånt göra mig lite obekväm eftersom det ju behövdes en åsna bara för att bära dessa madrasser….Sovsäckarna var våra egna vilket var skönt för det var en kall natt så här på 2500 meters höjd. Efter god middag satt vi och pratade med Philip och Sadida vid lägerelden och tittade på den stjärnklara natthimlen. Morgonen därpå visade det sig att en hord med bufflar hade trampat runt vårt läger, och ett piggsvin lämnat kvar sina piggar. Och jag som varit uppe och kissat i nattens mörker…

Vandringen dag 2 tog oss genom massajbyar och genom stora bestånd av vackra akacieträd mm.

 

Dag 3 var lite mer krävande då det var otroligt varmt och inte mycket skydd för solen. Vi gick längs med Great rift valley och kom till slut fram till vår slutdestination, vulkanen Oldinay Lengai och Lake Natron.

Lake Natron är en stor sodasjö som huserar tusentals flamingos. Men här är varmt. Mycket varmt. Vandringen var inte så jobbig jämfört med värmen de dagar vi tillbringade på Lake Natron Camp. Vi kunde vissa tider på dygnet inte vistas i solen, när vi skulle äta lunch fick vi hoppas oss fram mellan de skuggiga partierna till restaurangen.

Vid Lake Natron återsåg vi Kashuma och Philip och Michael lämnade oss. Sadida hängde med oss och tog oss bland annat till ett fint vattenfall där man kunde svalka sig. Efter ett par dagars vila vid Lake Natron åkte vi vidare för la Grand Finale, Serengeti. Serengeti betyder ”utvidgat/oändligt område”, vilket man kan förstå. För det är en stor slätt och inte lika lätt att se många djur som i Ngorongoro. Men känslan är helt annan. Savannen här är magisk. Vid tidpunkten vi var här så var också migrationen i Serengeti. Kolla upp vart migrationen är innan ni bokar och åker, dvs vart den stora mängden djur befinner sig just då. Gnuer och zebror vandrar i miljontals emellan Masai Mara och Serengeti i jakten på föda och detta följe är ett skådespel. Vi såg när gnuer och zebror gick på rad och antalet djur tog aldrig slut. Raden med djur var oändlig.

Vi bodde på en fin lodge som heter Seronera Wildlife Lodge och på nätterna kunde vi höra djuren omkring, bland annat lejon som försökte komma åt en elefantunge (fick vi förklarat morgonen efter). I Serengeti såg vi det mesta. Förutom de djur vi tidigare sett såg vi här topi, nilkrokodiler, många olika fåglar, leopard och här fick vi också uppleva mer lugna och ensamma möten med ett lejon och geparder som precis fällt och ätit sitt byte.

Ni som är fotointresserade bör tänka på att ställa in kameran så att den hanterar det starka ljuset på dagarna bättre. Det gjorde inte vi och därför är våra foton ganska ljusa och färglösa.

Ett par andra tips: ta med t-shirt som du inte längre vill ha hemifrån och använd de för att handla souvenirer med. T-shirts är hårdvaluta.

Vi tog också med oss block och pennor mm som vi lämnade till en skola på vägen från Lake Natron och Serengeti. Lämna inte pennor och annat till barnen längs vägarna då det uppmuntrar till tiggning.

Lär dig lite fraser på swahili och/eller maa (massajspråket), det uppskattas alltid.

Naturfilmer i all ära men att uppleva allt på riktigt är ett minne för livet. När mina barn blir tillräckligt gamla ska de få följa med och se Afrikas vilda djur i deras rätta element.