Tjejhelg i Tandådalen

Förra helgen var jag och fyra tjejer i Tandådalen och åkte skidor. Inga män, inga barn. Bara skidåkning, snack, softa och en och en annan jägermeister. Vi bodde i en lägenhet i Grå byn som ligger bra, en kort promenad till backarna och Panorama Express-liften. Vi prickade in ett så otroligt vackert väder. Strålande sol och över 10 grader varmt i två dagar. Folk låg i backen med bar överkropp och åkte i shorts.

Det var lite olika erfarenhetsnivåer på oss som åkte så vissa stunder åkte vi ihop och andra delade vi upp oss. Jag föredrar blåa eller röda backar, för nu jobbar jag verkligen med att försöka utveckla min skidåkning och i vissa svarta och framförallt isiga backar slås min teknik ut helt (fast det är då jag som mest behöver den).

Gänget. Bettina saknas, hon tog bilden. Jag i grå hjälm, fuchsia-jacka och svarta byxor.

En gång åkte jag förvisso dubbelsvart, det var när min vän Linda tyckte att vi skulle gena hem från Hundfjället till Tandådalen genom att ta oss ner offpist bredvid den branta backen som heter Väggen. Att jag över huvud taget sa ja beror endast på att jag blivit inspirerad av Meltzer och Bergs ja-sägande i deras USA-roadtripprogram på TV. Jag måste ju vara lite open minded tänkte jag och begav mig alltså något utanför min komfortzon. Framförallt när jag, Linda och Bettina står där vid första branten (läs stupet) ner och jag tittar mig omkring och upptäcker att det inte finns någon flyktväg. Enda vägen när jag kommit så här långt, är ner. Så det var bara att skråa ner för första branten och sedan zick zacka sig runt granar och sly. Inget underlag för en tuff skidåkningsvideo direkt, men ner tog jag mig. Tillsammans med stakningen efteråt i djupsnö för att hitta ett ställe att ta sig över en bäck och sedan fram till transportsträckan mellan Hundfjället och Tandådalen såg jag detta som ett träningspass. Träning denna lördag – check.

En eloge till Linda och Bettina som tog sig ner snyggt.