USA – i Cadillac genom sydvästra USA. Del 2.

Från Santa Cruz skulle vi sen åka Highway 1 söderut. Vi körde av vid Monterey och Fisherman´s Wharf för att äta en god lunch på restaurang Old Fisherman´s Grotto. Sen fortsatte vi ut på Monterey-halvön för att köra den tur som heter 17 mile drive. Turen är avgiftsbelagd (8.75 dollar år 2006) och bjuder på många fina vyer mot kustremsan, golfbanor och fina hus. Finast är nog cypressträden som växer naturligt här (en av två platser i världen) och framförallt det ensamma cypressträd som står ute på en klippa i vattnet.

Fiskebåtar vid Monterey
17 mile drive
Lone Cypress längs 17 mile drive

Sen åkte vi raka vägen längs Hwy 1 söderut mot San Simeon, förutom ett antal fotostopp förstås. Highway 1 är en kustväg med vacker utsikt över Stilla havet och det är inte många samhällen och städer på vägen. Så det gäller att planera tankningar, övernattningar, mat mm. Precis innan San Simeon såg vi sjöelefanter på stranden och det var i San Simeon vi stannade för natten, på ett Best Westernhotell igen, nu med ett rum med brasa och sjöutsikt.

Längs Highway 1, Kalifornien

San Simeon

Sen följde en dag med mest bilkörning. Först längs Hwy 1 till Santa Barbara där vi tog av nordöst mot Barstow där vi stannade för natten. De flesta fortsätter Highway 1 ända ner till Los Angeles men det lockade inte oss. Jag hade redan varit där och kände inget behov av att uppleva den staden igen just då och Pelle var inte heller lockad. Så därför tog vår Hwy 1-resa slut i Santa Barbara som verkar vara en välmående och trevlig stad.

Barstow var ett stopp på väg till Death valley och Las Vegas.

Komma in i Mojaveöknen var häftigt. Mjuka torra kullar, sedan flackt för att i nästa stund bjuda på karga toppar. Mycket varmare här än vid kusten också.

Från Baker åkte vi norrut mot Death valley national park. Det var mestadels bra vägar och själva parken överraskade positivt! Det var en mycket mer färgglad och faktiskt vacker upplevelse och natur än väntat. Vi såg stora sanddyner, stora saltfält och saltformationer, karga berg och lågväxt vegetation.

Death valley

Vid Badwater är man vid lägsta punkten på denna sida halvklotet, ca 85 meter under havsnivån. Vid Badwater finns en liten pöl med klart vatten. Det är inte giftigt att dricka men är väldigt salt och smakar illa.

Klart och fint vatten men ack så salt

Death valley fick sitt namn av en grupp immigranter som lyckades ta sig igenom dalen trots att de fick slut på vatten och föda. Vi tänkte flera gånger på de stackare som varit tvungna att korsa Mojaveöknen och Death valley, ex immigranter, guldletare, cowboys mfl och vilken otrolig pärs det måste ha varit. Med denna värme! Vi hade 46 grader C när vi var där och i Badwater har man uppmätt hela 57 grader i skuggan! Otaliga cowboy-filmer har spelats in i den här miljön. Det är nog bara John Wayne och Clint Eastwood som klarar detta landskap ;).

Sen bar det iväg till Vegas! Vi kom fram i skymningen och åkte längs hela huvudavenyn the Strip fram till Luxor, som var vårt hotell för två nätter framåt. Vi fick ett db-rum i pyramiden för 109 dollar på fredagsnatten och 249 dollar på lördagen. Utbud och efterfrågan igen.

I dagsljus dagen efter tog vi oss an the Strip igen, nu för att spana in de olika hotellidéerna. Säga vad man vill men Las Vegas är galet och inget annat. Det är otroligt underhållande att gå runt och titta in i de olika hotellkomplexen.

Paris
New York, New York
Luxor

Kända fontänshowen på Bellagio

Vi köpte också biljetter till föreställningen O som visas på hotell Bellagio, den flottaste och mest spektakulära föreställningen sades det då i Vegas. Vi såg fram emot föreställningen, klädde upp oss och begav oss till Caesar´s Palace först där vi käkade middag på deras bufférestaurang. Hotellen är så enormt stora att det är lätt att gå vilse. Själva föreställningen O av Cirque du Soleil var fantastisk (150 dollar för balkong första raden). En uppvisning i akrobatik, simhopp och gymnastik på samma gång men på det vackraste sätt jag sett. Scenen var stundom vatten stundom scengolv. Effekterna och ljussättningen var otroliga och inte minst påkostat!

Efter showen var det dags att påbörja vår karriär som casinospelare. Fast den tog slut en stund senare vid ett Black Jack-bord på Luxor. Så här: jag älskar spela spel men inte om pengar. Nu tillhör det ändå själva upplevelsen av Vegas att faktiskt spela så vi tog ca 1 000 spänn var (100 dollar 2006) och såg de som respengar. 1000 spänn var för själva upplevelsen helt enkelt. Nu ska nämnas att med 100 dollar kommer du inte långt, om du inte har sjukt stor tur eller är otroligt skicklig. Jag som gillar spela Texas hold´em hade inget vid de borden att göra eftersom pengarna knappt räckte till insatsen. Därför blev det Black Jack, vilket jag inte spelat så ofta. Orutinerad och osäker sitter jag där i alla fall och till och med croupieren fick sympati och hjälpte oss lite. Jag vet inte om det var det eller att jag var orutinerad som förargade en viss medspelare vid samma bord. Han tyckte att mina och Pelles val påverkade hans giv. Så något avtryck hade jag tydligen gjort när jag lämnade bordet 100 dollar fattigare.

Morgonen efter checkade ut och fortsatte vår bilresa, nu mot Grand Canyon och Arizona. Några stopp på vägen var bl a Las Vegas Premium Outlet där jag slog till på ett par Puma-dojor, mkt billigare än i Sverige förstås. Vi köpte med oss mackor från Subway som vi intog vid en utsiktsplats över Lake Mead vid Hooverdammen. Hooverdammen kastar sig James Bond nerför i GoldenEye-filmen. Lake Mead hade intagits av segelbåtar den här söndagseftermiddagen.

Hooverdammen

Sen körde på en bit till och tog till slut in på ett riktigt sunktigt hotell i Seligman. Du vet, plastskydd över madrassen, fläckiga lakan och ostädat. Fy fasen, jag gick runt i rummet och försökte att inte vidröra någonting. Än idag kan jag undra hur jag egentligen kunde sova där en natt. Jag vägrade duscha i det äckliga badrummet så vi begav oss tidigt iväg i riktning mot Grand Canyon. Käkade frukost i Williams på ett lokalt ställe som var fullsatt. För idag var det nämligen Labour Day och alla är lediga.

Vi passerade det lilla samhället Tusayan som dagen till ära bjöd på en marknad med navajo-hantverk och uppträden. Vi köpte med oss några fina hantverk och åkte sedan vidare till USAs mest kända nationalpark Grand Canyon. Upplevelsen där och i Arizona blir det mer om i USA – i Cadillac genom sydvästra USA del 3.

Föreställning av navajos i Tusayan

En reaktion på ”USA – i Cadillac genom sydvästra USA. Del 2.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s